Guld eller inte?

2 jan 2012

Ända sedan vi haft handel i bemärkelsen en ekonomi, där vi producerar mer än vi behöver (det fungerade ju inte i samhälle där man hade en ren Robinson Kruse ekonomi, där allt som producerades också förbrukades) d v s byter varor och tjänster med varandra har de båda ädelmetallerna guld och silver utgjort grunden som ett slags transaktionsmedel vilket inte bara möjliggjort att olika varor kunnat värdesättas i handeln utan även utgjort en likviditetspremie och därigenom möjlighet till tesaurering.

Till skillnad från Fiatvalutorna har guld och silver ett fundamentalt värde, det kostar t ex att prospektera och producera, raffinera och prägla men är även omöjliga att förfalska.

Guld har mycket svårt att förena sig med syre, detta oavsett temperatur. På grund av detta hör guldet till de ädlaste metaller som finns precis som silver. Guldet är duktilt, lätt att smida utan att sprickbildning uppstår (bladguld).

Ca 60 % av guldet som idag efterfrågas går till smycken, ca 10 % används industriellt och ca 30 % blir till rena investeringsobjekt som exempelvis olika samlarmynt och guldtackor.

Källa: World Gold Council

Silver har till skillnad från guld en betydligt större användning industriellt. Tidigare användes mycket silver inom fotoindustrin men med de digitala kamerorna så har detta minskat betydligt. Tillverkningen av samlarmynt ökar dock för varje år men hade det inte varit för övergången till digitala kameror så hade det förmodligen varit brist på silver idag.

Källa: The Silver Institute – Supply and Demand 2010

Förr i tiden var det inte alltid en stat som gav ut sedlarna (skuldbreven) det kunde vara många små privatägda banker. Det värsta som kunde hända var då att utgivaren blev insolvent. Därför krävde man att sedlarna var backade till 100 % med guld (ett underliggande värde, kunde också vara silver eller båda) så att detta inte kunde hända. Problemet är då att – täckta med 100 % guldreserv så var utställaren ofta tvungen att ta ut en avgift av användarna av skuldsedlarna. Om däremot sedlarna inte helt men huvudsakligen var täckta med räntebärande fordringar från låntagare och endast till en liten del (fraktion) var täckta med fysiskt guld så kommer reserven (utlåningen) att generera intäkter och sedelutgivaren behöver inte ta ut någon avgift av de som fysiskt använder sedlarna. Detta kom i bruk redan på 1500–talet när många guldsmeder började låna ut guld som de förvarade mot ränta då de upptäckt att större delen av guldet aldrig rördes av ägarna.

Med bara en fraktion av alla sedlar bakade av guld kunde dock sedelutgivaren bli insolvent om samtliga sedelägare samtidigt begärde inlösen av sedlarna i fysiskt guld. Vilket kunde betyda att de inte kom att erhålla någon betalning i fysiskt guld. Det var därför inte ovanligt förr i tiden att s k bankruns uppstod när ett ryckte kom igång om att en bank var insolvent.

Det finns idag ca 160.000 ton fysiskt guld i världen. I storleksordningen 5 miljarder troy ounce, till ett värde av ca $ 8.000 mdr ($ 1600 Jan 2012).

Guld och guldgruvor i procent av alla tillgångar globalt:

1921: 28 %
1932: 20 %
1948: 30 %
1981: 26 %
2009: 0,8 %

Källa: Sprott Assete Management

Går det då att gå tillbaks till en guldmyntfot igen? Ja menar många, nej säger jag.

Vad som är viktigt att tänka på är att det hela tiden adderas mer värde och nytta till vår ekonomi vilket möjliggör att addera mer pengar (M) utan att ”direkt” köpkraften försämras, vi drabbas alltså inte av monetär inflation om penningmängden växer i en jämn takt med realekonomin utan kommer att kunna köpa mer per arbetad timme utan att drabbas av någon nämnvärd inflation.

Penningmängden baseras därmed på landets BNP, mängden varor och tjänster i ”cirkulation”. De senaste hundra åren har världens BNP ökat 40 ggr.

På 1850-talet korrelerade guldproduktionen ganska väl med hur mycket värde som adderades till ekonomin varje år. På senare delen av 1800–talet hade detta upphört. Då adderades värde till ekonomin i en allt snabbare takt och genomslagskraften för både textilfabrikerna, massproduktionen av kläder samt alla de nya varuhus som byggdes tillsammans med de första bilarna gjorde att guldproducenterna inte längre kunde hålla jämna steg. Världens samlade ekonomi är idag på ca $ 65.000 mdr och växer med ca 3 % årligen (nästan 4 % innan lågkonjunkturen slog till 2008).

Det produceras årligen ca 2.250 ton guld vilket idag ($ 1.600) uppgår till ett värde av $ 115 mdr. Världens årliga tillväxt är ca 3 % på 65.000 mdr d v s ca $ 1950 mdr. Mängden guld som produceras motsvarar inte på långa vägar när den mängd värde som skapas årligen. Det innebär dock inte att guld är en dålig investering!

De globala kreditexpansionen har de senaste 9 åren gått från $ 80.000 mdr till ca $ 210.000 mdr. Den globala kreditexpansionen har alltså varit 12 % årligen medan BNP tillväxten varit knappt 4 % årligen . Ett skepp lastat med så mycket krediter seglar rakt ut i ett hav av insolvens.

En global kreditexpansion utan invändning vare sig från centralbanker, BIS eller politiker har gjort att globala kapitalrörelser mellan internationella banksystem, företrädesvis USA där den globala räntan sätts genom att man innehar världens reservvaluta medfört att räntan drivits ner långt under Equilibrium.

Genom placering av ”överlikviditeten” (reserverna) i REPO och/eller statspapper har det medfört en enorm felallokering och därmed negativa riskpremier. För Euro-systemet med en gemensam penningpolitik men självständig finanspolitik passade det vissa länder i periferin utmärkt.

Marknaden för Statsobligationer fungerade som en ”proxy” för bankmarknaden i Europa där missallokeringen av krediter nu gjort många av Europas banker insolventa och internbankmarknaden ännu en gång frusit till is och är på väg att sluta fungera vilket i förlängningen kommer att leda till en likviditetskris när bankerna svarar som de alltid gjort genom att banta balansen för att få upp soliditeten d v s minska skulder och tillgångar simultant.

Låt oss därför anta att med den kris vi har i västvärlden idag och den deleverage som vi står inför när Europa rekapitaliserat sina banker och USA balanserat sin budget (kommer nog inte att ske men låt oss ändå för enkelhetens skull ta oss vidare med den förutsättningen) så är nog världens BNP snarare ca $ 50.000 mdr. Detta skulle betyda att guldet för att kunna införa en guldmyntfot skulle behöva stiga till $ 10.000 per ounce för att motsvara det världens totala BNP. Enligt mitt förmenade är guld på dessa nivåer en bubbla då den årliga guldproduktionen inte längre kan hålla jämn takt med det värde som årligen läggs till redan existerande värde inom ramen för kvantitetsteorin.

Man skulle naturligtvis kunna införa ett bimetalliskt system svarar den djupt troende av den ”österrikiska skolan” men då förutsätter detta att det nuvarande handelssystemet inom Comex upphör och att både guld och silver handlas på en ”spotmarknad” istället för en futures marknad som idag. Det är alltså tämligen svårt att få tillstånd ett bimetalliskt system med en homogen prissättning där valutaenheten stipuleras till en viss mängd guld eller silver då alla länder behöver vara med och handelssystemet för guld och silver måste göras om.

I tidigare bimetalliska system i historien var förhållandet mellan guld och silver till att börja med reglerat av staten. En sådan prisfixering gjorde dock tidigare i historien att det avgörande förhållandet mellan guld och silver motsvarades av marknadsförhållandet till att börja med. Men om någon av metallerna ansågs mera värdefull än den andra, givet det inbördes prisförhållandet kunde detta mycket väl innebära att den metallen drevs ur cirkulation. Det skulle även betyda att man fick gå tillbaks till det system man hade tidigare fram till 30–talet där man transporterade runt guld mellan olika centralbanker beroende på vilket land som hade den högsta tillväxten och därigenom kunde öka penningmängden, ett icke adekvat system enligt Friedman (även Schumpeter och Keynes hade invändningar mot detta system).

Ett annat problem är de politiker och statstjänstemän som genom en guldmyntfot därigenom får sin lön ”dubbelt upp” garanterad av skattebetalarna. Först genom skattesystemet varifrån deras inkomster tags och därefter att värdet på inkomsten garanteras genom kopplingen till guld.

För att ytterligare anknyta till varför vi har hamnat i ett läge där guld ändå utgör en så pass god likviditetspremie (centralbanker köper guld som aldrig förr) och det anses vara en fullgod investering vill jag anknyta till en text som Christer Kamb skrev i slutet på 2011, om resan till landet ”insolvens”. Det anknyter också till ovan förda resonemang, men han klargör det på ett mycket mer djupgående (och bättre) sätt än författaren själv lyckas med, varsågoda.

”När USA började luckra upp Glass-Steagall Act under 80-talet samtidigt som Volcker chockhöjt räntan några år tidigare (p g a många år av negativa realräntor) så påbörjades under Reagan en enorm avreglering av de regler och lagar som nämnda herrar var fäder till och som FDR lagstiftade om 1937. Man införde en vattendelare mellan affärsbanker (med inlåning) och de s k investmentbankerna (ej börsnoterade privatbanker som likt t ex revisionsfirmorna tog ut sina vinster varje år). 1999 tog Clinton bort lagen formellt. Därefter fortsatte Rubin, Summers och Greenspan m fl. att omöjliggöra all reglering som hade med bankverksamhet att göra. Geithner som var chef för NY FED såg till att investmentbankerna (som äger affärsbanker) också kunde höja sin ”leverage”(sänka sin soliditet) ordentligt efter lobby-påtryckningar. Europa hade ju inga begränsningar. OTC-derivat-industrin är den enskilda faktorn (förutom räntenetto) som som skapar de största vinsterna för de stora TBTF bankerna där ingen idag har kontroll över riskerna (t ex CDS). Vi har med en finansiell atombomb att göra (precis som Buffett sagt). Stubintrådarna är tända men ingen vet hur långa de är, inte ens de 4 banker som är ansvariga för 99 % av kontrakten (exklusive CDS).

Problemet är ju att bankerna inte längre verkar som intermediär. De är s k ”frontrunners” inom all tänkbar arbitrage och det är alla kunder som garanterar dem dessa vinster. Förr skapade de en marknad där risker för köpare och säljare möttes och fördelades med hjälp av banken. Idag är det banken som deltar och i många fall driver priserna. Glöm inte att alla hedgefonder och andra inom det s k shadowbanking-community är utlöpare av bankerna. Men utan regler med lätt tillgång till krediter från banksystemet. Hedgefonderna kunde från början skapas tack vare de enorma vinster som det finansiella systemet möjliggjort genom fri spekulation. Dessa vinster tog f d bankanställda hand om genom att starta fonderna. Och i stort sett utan riskbegränsning.

Vi kan konstatera att penningpolitiken i USA påverkat hela västvärldens ekonomi mycket negativt (The Great Moderation etc). Vi betalar nu priset för detta. Vad många inte inser är att penningpolitiken helt tappat styrförmåga efter att kreditexpansionen i väst och eskalerat utom kontroll (avregleringen) från millennium skiftet. Vilket är enkelt att se eftersom marknaden (bankernas intern-bankmarknad och REPO) drivit ner hela räntekurvan mot noll varefter centralbankerna (FED) bara följt efter (Prechter, BIS). Utbudet av pengar och krediter har varit större än efterfrågan. I en normalt fungerande ekonomi med centralbanker som de var tänkta att fungera borde en ledande ökning av kreditefterfrågan driva upp räntan enligt skolboken inkl. centralbankstanken att undvika överhettning och t ex tillgångsinflation samt därmed de risker för recessioner som den vi nu genomlever.

Istället menar många ekonomer att centralbanksuppgiften begränsas till inflation (KPI) och resursutnyttjande (produktions-gapet) enligt Taylor Rule. De lever i en modell som är isolerad i sin enkelhet och som saknar all trovärdighet ifråga om jämviktspotential. Ekonomierna idag är alltför sammansatta globalt där den kraftigt expanderade FIRE-sektorn (Finance, Insurance and Real Estate) fått ett utökat utrymme att missallokera kapitalresurser, befintliga och skapade (krediter). Dessutom saknar teorin om produktions-gapet tillräckligt empiriskt stöd. Inte minst mot bakgrund av det arbetskrafts-arbitrage och expansion av servicesektorn i en postmodern västekonomi som lever med allt för hög relativ kostnadsnivå (inflation sedan 60-talet).”

/C Kamb/

Problemet är alltså inte fiatvalutorna och FRB ”per se” utan att dagens central-banksystem är och förblir ett sätt att exploatera det värdeskapande arbetet som byggs upp i realekonomin genom monetariseringen av ekonomin. Det är ett ytterst subtilt sätt att tillförskansa sig värden (skapade i realekonomin) genom symbolekonomin med hjälp av det skuldbaserade systemet av krediter vi har. Vad som inte framgår i en resurspris-variation (KPI) med mättvariabeln som den är utformad idag är ”obalansen” som uppstår mellan produktivitetsutveckling (dissinflation) och monetär inflation.

Vad som behövs är en Centralbanks emancipation. Det som vi känner som stat har idag i det närmaste kollapsat i USA där politikerna inte är ”gatekeepers” man motar inte Olle i grind utan är en del av ett system som är på väg att kollapsa under sin egen tyngd (treasury är i princip embedded med FED numera genom den position Geithner har). Den finansiella sektorn har växt sig så stor att den amerikanska samhällsekonomin inte kan bära dess tyngd, lika lite som de stora militärutgifterna.

Systemet med fiatvalutor inom ramen för FRB har alla förutsättningar att fungera genom produktionsapparatens autonoma utveckling om man inte exploaterar det. Tyvärr har så inte varit fallet i USA som visas ovan, utan västvärlden står idag inför en systemkollaps där guld mycket väl kan komma att bli den enda vägen ut för den som är sparsam. Det enda sättet att bevara värdet på besparingarna när det blåser upp till storm på finansmarknaderna då våra politiker av allt att döma kommer och fortsätta att subventionera de som orsakat problemen och straffa de som står helt utan skuld d v s spararna och pensionärerna.

Så även om systemet med en pappersmyntfot inom ramen för den historiska materialismen är vida överlägset en guldmyntfot så kan guldet ändå visa sig vara en god investering när dollar hegemonin nu går mot sitt slut. En övergång till ett system med SDR är det enda som är rimligt och vägen dit kan mycket väl gå via guldet ännu en gång (behöver inte göra så). Så den ”österrikiska skolan” kan mycket väl få rätt i att guldet ännu en gång kommer att visa sig ha ett inte obetydligt monetärt värde. Men inte p g a marknadens förträfflighet utan som ett resultat av dess kollaps under tyngden från avregleringarna där staten som vi känner den upphört att existera och ersatts med ett system av billiga krediter till de som är beredda att spela det servila spelet.

(Österrikarna gör samma fel som Friedman, författ anm) ”Man tar inte hänsyn till riskerna för masskorruption i den moderna kapitalismen. I sin politiska teori begår de samma misstag som i sin ekonomiska teori. De drar sig inte för att postulera att folket är bäst skickat att bedöma sina egna enskilda intressen och att dessa nödvändigtvis sammanfaller med hela folkets intresse. Detta blir naturligtvis lättare för dem genom att de faktiskt, dock inte avsiktligt, filosoferar i termer av borgliga intressen, som har mer att vinna på en sparsam stat än på direkta mutor.”

Schumpeter; Kapitalism, Socialism och demokrati

/P-O L/